aliciasjoberg.blogg.se

"Ensam är jag rädd, men med dig är jag odödlig" - ur dagboken 1/11.

Sista veckan av skolan för i år är snart över we made it!.
Och samtidigt som jag glädjs över att slippa plugga så är jag lite sorgsen över att ej få se mina kära vänner varje dag, jag har blivit van med att ha deras leenden omkring mig varje dag att det kommer kännas tomt utan dom! - men ska se till att tvinga dom att hitta på en massa saker ändå! ;)
På fredag får dom deras presenter, kan inte vänta för att se deras reaktion när dom öppnar dom. ♡

Fredag kväll vart jag även medbjuden att äta lunch med grabbarna, får se hur det blir! ;)

-

Lördagen spenderade jag med tjejerna, vi skrattade, åt kladdkaka, såg film & spelade charader.
Deras skratt klingar kvar i rummen och värmen de gav mig är kvar. En tjejkväll var verkligen det jag behövde.
Vid halv 2 åkte sista hem & jag la mig i sängen fylld med glädje.
Söndagens höjdpunkt var grabbkvällen. Jag, Linus, Elias & Albin gick och såg Hobbit i 3d - Den var grym!
Kan inte förstå att jag måste vänta ännu ett år till nästa del, men den är värd det!
Bion slutade halv 10 men vi begav oss ej ifrån stan förens vid halv 12, då följdes jag & elias åt en bit på vägen och vid 10 i 12 låg jag i sängen med trötta ögon men ett leende på läpparna.

Kan inte beskriva min tacksamhet att jag fått äran att träffa dessa människor och kalla de mina vänner, de betyder verkligen allt. ♡

-
Mitt humör de senaste dagarna har varit väldigt blandat. Ena dagen ligger jag med tårar i ögonen, och den andra skuttar jag fylld med glädje och skratt i kroppen.
Skolans stress har lämnat sina spår & även personliga saker har gett sin törn på mitt humör. Minnen från samma tid för ett år sen jagar mig och jag försöker titta bort så gått jag kan.

-

Den nyfallna snön knarrar under mina kängor och december luften är kall och fuktig.
Jag överanalyserar varje ord jag yttrar i deras närhet, analyserar deras svar, deras ansiktsuttryck.
Mitt hjärta är tungt men min själ är samtidigt lätt som en fjäder.
Jag kan inte hjälpa att le i denna månad, oavsvett hur mycket som tynger mig lyfter glädjen mig dubbelt så mycket, vilket gör att jag flyger fram på dagarna och lämnar all min oro och ångest i dagbokens blad som fylls på en efter en och har snart inte mycket plats kvar.